Det värsta med att byta mobiltelefon är att mitt fina läderfodral (som genom åren fått den just rätta patinan) är för litet för den nya telefonen. Det är ett sådant där fodral som man hänger i en rem runt halsen, vilket verkar vara helt ute nuförtiden. Plånboksfodral eller på sin höjd ett skal är tydligen det som gäller idag, men jag vill inte ha det... I väntan på att det perfekta fodralet ska uppenbara sig, så klickade jag hem en billig variant i något slags crazy tribal-mönster. Alldeles lagom stort att stoppa i bakfickan på brallorna om jag vill det, och perfekt för att undvika repor på skärmen när jag prånglar ner telefonen i väskan. Och så barnsligt färgglatt att jag måste le när jag ser det.
Färgglatt var det också när jag klev av bussen nere på byn efter jobbet i eftermiddags. Först idag har jag kopplat hur höstiga träden faktiskt har hunnit bli. Brinnande brandorange mot blå himmel är onekligen riktigt läckert. Som ett gratisfyrverkeri!
Ikväll kollar jag på "Tro, hopp och kärlek" på SVT1. Färgstarka människor som vågar bjuda på sig själva och som är väldigt mycket på riktigt; är inte det höstens charmigaste TV-program så säg?
