Tänk att det redan är september. Det känns inte länge sedan jag satt här och bloggade om hur härligt det var att hela sommaren låg framför oss. Och nu ligger den bakom oss. Nog var sommaren 2018 en märklig sommar, med torkande trädgårdar och dåsiga hjärnor som tänkte att "bara regnet kommer så..." Semestern blev en enda lång väntan på något som aldrig kom. Det är inte annat än att man känner sig lite snuvad på konfekten...
Men så kom regnet. Och sakta men säkert börjar min dåsiga hjärna vakna till liv igen. Nu tänker jag hur härligt det är att hela hösten ligger framför oss. Som en påse ny, helt oäten konfekt. Jag ska verkligen försöka se till att inte bli snuvad på den också.