Idag har vi firat mor Vera som fyller 93 år idag. Äldsta syster Inger med man + Jens och jag åkte till mamma Vera i eftermiddag och hjälpte henne att duka, fixa kaffe mm. Hon hade själv bakat bullar och kakor. Tårta hade hon beställt och själv hämtat på ICA. Det kom tre gäster utöver oss fyra och grattade mamma Vera och det tyckte hon var kul.
Det är bara en sak jag funderar över.... Bägge mina föräldrar har i hela sitt liv, så länge de orkade, varit mycket aktiva och engagerade i en frikyrka. De har varit ledare i olika barn- och ungdomsgrupper, de har varit mat- och ledar-ansvariga på en massa olika läger, de har bakat till oändligt många kyrkkaffe, de har också bakat hur många tårtor som helst till frikyrko-medlemmarna och deras olika firande, de skjutsat de äldre medlemmarna till kyrkan, de har städat i kyrkan, de har hälsat på dem som inte orkat följa med till kyrkan, de har verkligen ställt upp med allt möjligt. Jag kan också tycka att frikyrkan tog mina föräldrars tid ifrån mig då jag var barn. Det jag funderar över är: Var är deras frikyrko-"vänner" nu???? Det är väldigt många av dem som fortfarande lever och borde kunna hälsa på men... ingen hör av sig, ingen kommer och grattar när det är födelsedag. Kanske skulle det passa bra att ge tillbaka lite av allt det de fick av mina föräldrar??? Eller passar det inte längre nu när mamma Vera är gammal, ser illa, hör illa, är lite glömsk och berättar samma sak flera gånger. Så kan det väl inte vara... det stämmer väl inte riktigt med frikyrkans budskap???
