Ombytlig

Ibland är jag så ombytlig att jag själv inte riktigt hinner med i svängarna. Förra helgen ställde jag en stor korg med kärleksört bredvid bordet på uppfarten och tänkte att det skulle bli fint att se den där när man kom hem om eftermiddagarna.

Men redan dagen efter, när vi helt plötsligt hade fått en ny fin trappa in till bastustugan, så kom jag på att korgen nog borde flytta dit istället. Sagt och gjort. Nu står den där och är fint istället.

När jag höstgrejade lite på ovan nämnda bord fick mitt gamla gröna träfönster (som så många gånger förr) utgöra en fond mot den vitputsade väggen. Fint som snus!

Fast mindre än ett dygn senare såg mitt lilla stilleben redan annorlunda ut, haha!

Det är ju så kul att greja! Nog är det sant som de säger, att ombyte förnöjer. Snart ser det säkert annorlunda ut igen.