Vintern och våren 2018

Att tota ihop en liten årskrönika framåt nyår har ju blivit lite av en tradition för många bloggare, och så även för undertecknad. I ärlighetens namn är det nog mest roligt för en själv att titta bakåt och summera vad som faktiskt hinner hända på ett år, men idag har jag iallafall rotat i mitt fotoarkiv och plockat ut ett par bilder från januari till maj. 

Början av 2018 präglades av min farmors bortgång. Efter ett långt och innehållsrikt liv lämnade hon oss på trettondagen, mindre än en månad före sin 104-årsdag. Jag är så tacksam över att just hon blev min farmor (eller kanske snarare att just jag hade ynnesten att få vara hennes barnbarn) och över alla fina minnen vi skapade tillsammans under nästan ett halvt sekel. 


I början av februari samlades vi alla i Västmanland för att ta farväl, men också för att fira ett unikt liv, som vi fått ynnesten att vara en del av. Vi bodde på Wanbo Herrgård i södra Dalarna, vilket var en upplevelse i sig. Snön låg i meterhöga drivor och omgivningarna var så vackra.


När vintern var som allra kallast i februari (en sisådär -22 grader kall) renoverade vi badrummet  här hemma på Solhäll och fick pulsa ut i snön till en portabel byggtoalett på uppfarten under ett par veckors tid. Mycket fostrande, men vad gör man inte för att få ett fint badrum.


Men så snart badrummet stod klart glömde vi snart allt omak. Det blev ju så fint! Och vi hade golvvärme! Badrummet är fortfarande det klart mest frekvent städade rummet här hemma, hihi!


Jag frångick mina rutiner och gav mig på att fröså tomater. Det skulle komma att resultera i ett helt växthus fyllt av tomatplantor under sommaren, plus att jag gav bort plantor både till höger och vänster. Fast om jag tänker göra om det nästa vår vete katten... Det där med frön är fortfarande inte riktigt min grej.


Som vanligt var mitt nyårslöfte att unna mig nya fräscha tulpanbuketter varje vecka under de tråkiga månaderna (= jamuari, februari och mars), och det gjorde jag också. Vintern höll oss verkligen i sitt grepp ovanligt hårt det här året, och jag började nästan misströsta. 


Påsken kom och gick utan buller och bång. Vi var mestadels hemma och njöt av några lediga dagar i en för övrigt ganska intensiv arbetsperiod. Det blev iallafall ett traditionsenligt långfredagsbesök på antik- och samlarmarknaden i Glimåkra, där jag köpte två ståtliga påsktuppar. Den större av dem råkade bli nackad av maken innan vi ens kom hem, men det gick att reparera med lite klister. 


Men så började vårsolen kika fram, och jag började bli trädgårdspysselsugen. Av ett rostigt underrede till en gammal tvättbalja och ett gäng gamla brädor snickrade jag ihop ett lågt sidobord att ha vid solstolen. När det stod klart stylade jag genast en bild och låtsades att det redan var sommar.


Framåt slutet av april samlades byggmaterial till vårt badstugeprojekt på uppfarten. I ovisshet om vilken extremt torr sommar som väntade gav jag mig på att försöka laga vår uppkörda gräsmatta med ny jord och nya gräsfrön. Den lilla magnolian bjöd på en aldrig tidigare skådad blomning, vilket vägde upp den i övrigt ganska trista och stökiga omgivningen med råge. 


Den första maj gick startskottet både för sommarens värmebölja och för badstugebygget. Vips, så stod det ett helt litet hus nere i moraset! När päronträdet blommade i förgrunden blev stämningen nästan sagolik. 


I maj återvände min far och jag till Västmanland för urnsättning av min farmor. Vi bodde i idylliska Norberg, där vi fick två fina dagar tillsammans med min faster och kusin. 


Och sen började den långa, varma sommaren. Men det får bli ett annat inlägg. 

Subscribe to receive free email updates: