Årets julgran inhandlades idag av en lokal idrottsförening utanför en av de stora mataffärerna i Hässleholm. Rödgran så klart, för den doften vill man ju inte vara utan. Nu står den klädd och klar i röda rummet, och julstämningen har onekligen gått från noll till hundra.
Vi har en hel flyttkartong med julgranspynt, som jag baxar ner från vinden varje år. Där finns kulor och grejer i alla möjliga olika färger och stilar, så granen blir aldrig likadan två år i rad. 2018 blev det först kulor i grönt, guld och vitt, men det såg lite färglöst ut, så sen hängde jag upp flugsvampar och några röda kulor också. Glitter blev det visst också i år. Ser ni mig i kulan?
I toppen sitter som vanligt min gamla ängel från 1977. Jag minns att jag köpte den på varuhuset Wessels i Uppsala, där min mamma jobbade på den tiden.
Och under granen sitter ugglan och vaktar alla paket; även det precis som vanligt. Kan man ha en julbock, så kan man väl ha en juluggla?
Imorgon trillar vi köttbullar och griljerar skinka, men någon julstress känner vi inte direkt. Det blir ju faktiskt jul oavsett vad man gör och inte gör. Och stressar gör man ju nästan alla andra dagar på året, så det försöker vi låta bli.