Det är med visst vemod jag säger farväl till sommaren...
Det spelar ingen roll att hösten är fantastisk.
Att den är mysig, en nystart, att den är inspirerande och vacker och underbar med alla sina glödande färger, mognande fruktträd och skördade åkrar ...
Det är ändå
med sorg i hjärtat jag känner sommaren lämna...
Så är det bara.
För den är ju så långt efterlängtad och drömd varje år.
Idag kändes det tydligt att sommaren var över.
Det var sol, men friska vindar och alla de där turisterna de har i princip lämnat och gränderna blåser tomma förutom några enstaka tappra som tar sig en glass, en cykeltur mot vinden, eller fotograferar muntert med havet som vacker kuliss.
Men folkmyllret är borta.
Har åkt hem och börjat vardagen igen för denna gång.
Torekov.
Efter en runda i hamnen i Torekov med matstopp och friska vindar som sällskap så hamnade vi sen här...
I Kattvik
Och ser ni de tappra badarna...
Det blev en klassisk sommarvåffla med sylt och grädde.
Som smakade sött och fint.
När vi kom hem hade någon bakat frallor och tagit in tvätten för regnet som svept fram...
Fint så.
//M
