I smatten på baksidan (som egentligen är en liten farstu innan själva hallen) står ytterdörren på vid gavel från morgon till kväll under sommarmånaderna. Här springer vi in och ut både barfota och med trädgårdsskor, så golvet är alltid fullt av grus, gräs och annan smuts utifrån. På golvet under bordet står skäppan jag hittade på loppis i Dalarna i sommar, och för bildens skull fällde jag upp makens loppisfyndade gamla fällstol, som stod bortglömd i ett hörn bakom kylskåpet.
Smatten är i första hand tänkt som ett praktiskt utrymme. Bakom dörren hänger min regnkappa i sällskap av arbetskläderna och trädgårdshatten, redo att användas, och vid sidan av kylskåpet står en korg med ved och kartongbackar för pappersåtervinning. Den lilla hyllan med färgglatt strössel, karameller och bakprodukter är dock mest till lyst, för jag bakar faktiskt nästan aldrig.
Blommorna i emaljkannan slokar betänkligt mycket mer idag än när bilden togs i förrgår. Kanske dags att hoppa i foppatofflorna och klippa en bukett nya nere i köksträdgården.
Min hemmamålade lemonadlåda är egentligen ett gammalt CD-ställ i trä. Jag var alldeles för snål för att köpa en för hundratals kronor från House Doctor (en sådan där som var så populär för några år sedan), så jag gjorde en själv istället. Lemonadflaskorna har passerat sitt bäst-före-datum för länge sedan, för de var verkligen inte goda, hihi! Bubbel och rosé i fin kartong är presenter från gästande vänner.
Plåtburkar kommer jag ju hem med från loppisar i tid och otid. Många av dem har hamnat på hyllan här. Vem hade kunnat ana att rött var så snyggt mot den Degeberga-gröna väggen?
Smatten är faktiskt det enda rummet i hela huset med helrenoverade väggar och tak. Ibland tänker jag att det minsann är det finaste rummet vi har. Det grusiga golvet till trots...
