I krukor framför huset har vi även i år törnrosaskjortel som klättrar i wig-wams.
Alla andra år har de vuxit sig högre än pinnarna de klättrat på, men så inte i år.
Alla andra år har de vuxit sig högre än pinnarna de klättrat på, men så inte i år.
De värmeälskande törnrosaskjortel ser beklämmande ynkliga ut.
Ändå har jag fjäskat mer för dem i år, då de åter fick fly in i växthuset för att inte frysa ihjäl i slutet av juni, då dess blad började bli röda av kylan.
De fick stå i växthuset halva juli, men det blev ju inte särskilt varmt därinne heller.
När värmen kom tillbaka så fick de flytta ut igen med en försiktig anpassning till solens uv-stråling ännu en gång.
De började ta fart igen i slutet av juli för att stanna av helt i mitten av augusti.
Nästa år tror jag att vi sätter sockerärtor där istället.
Ändå har jag fjäskat mer för dem i år, då de åter fick fly in i växthuset för att inte frysa ihjäl i slutet av juni, då dess blad började bli röda av kylan.
De fick stå i växthuset halva juli, men det blev ju inte särskilt varmt därinne heller.
När värmen kom tillbaka så fick de flytta ut igen med en försiktig anpassning till solens uv-stråling ännu en gång.
De började ta fart igen i slutet av juli för att stanna av helt i mitten av augusti.
Nästa år tror jag att vi sätter sockerärtor där istället.
För att se bilder på hur de vuxit alla andra år vi haft detta, klicka här.
Ynkligt!
