En favorit som jag kör i repris sedan ett par somrar tillbaka är daggsalvian, som i år får bidra med blomsterglädje i en plåtlåda placerad i skottkärran utanför glasverandan. Den har blommat och blommat oavbrutet sedan jag köpte den vid midsommar, och det utan att jag fjäskat speciellt mycket för den. Jag har inte ens vattnat den så ofta (vilket i och för sig kan bero på att det har regnat i tid och otid), men den har klarat sig fint ändå. Humlor och fjärilar lockar den till sig också, och det vill man ju ha i sin trädgård. Den finns även i vitt, men jag tycker att den blålila är absolut härligast i färgen.
En annan favorit i repris är jätteverbenan, som jag bekantade mig met för första gången förra sommaren och som det nu känns otänkbart att vara utan. En enda planta breder ut sig fint i rabatten på söderhörnan. De lysande lila blommorna svävar som små ufo:n rakt ut i luften. Läckert!
Både daggsalvian och jätteverbenan får väl räknas som ettåringar här i Sverige, men båda håller långt in på hösten, så njutningen varar länge. Favoriter i repris, som sagt. Båda lär finnas i min trädgård även nästa år.
