Med det nya året var det dags att införskaffa en ny femårsdagbok. Jag har skrivit några rader varje dag, i väldigt många år. Ja, egentligen har jag nog skrivit dagbok sedan gymnasiet, men då var det mer i berättande fri form, numer är det som sagt några rader så det blir väldigt kortfattat om vad som hänt. Oftast inte speciellt spännande läsning. Men på fem år händer det ändå en del. När jag inledde förra boken, för fem år sen alltså, hade just stormen Alfrida dragit runt. Vi bodde ännu i huset, men i januari drog avslutet på den epoken igång, med försäljning, letande efter ny bostad, slutrenovering och tömning av hus, ja det året var sannerligen ingen lek.
Sen dess har mitt liv blivit lugnare, mer småskaligt. Mindre bostad, mindre trädgård, färre djur och människor i hemmet.
Men världen runtomkring känns inte precis lugnare, tvärtom. Med fem års oskrivna blad framför mig, känns det allt rätt så oroligt. Vad har jag, vi, framför oss? Ingen vet och det kanske är lika bra det.
