Här kommer en bekännelse: Mina dahliaknölar kom aldrig upp ur jorden i höstas. Det var så himla ruggigt väder när det var dags att ta in dem, så jag lyfte bara ner hinkarna i vedkällaren. Då tänkte jag att jag skulle tömma dem senare, men det blev aldrig av. Mitt trädgårdsintresse går alltid direkt från 100 till noll på hösten. Då förvandlas jag till Fröken Gitter-Inte-Göra-Något-Mer-I-År på rekordtid, och det var precis vad som hände.
Varje gång jag hämtar upp ved får jag klättra över de där hinkarna, och då förbannar jag mig själv lite grann. Men jag stoppar alltid ett finger i jorden och konstaterar att hinkarna iallafall inte har fryst, och då tänker jag att det nog ändå borde gå att övervintra knölarna så. Går det, så går det. Och nog borde det gå. Jag gör iallafall inte om misstaget att gräva upp knölarna och förvara dem i papperspåsar i ladan, som jag gjorde för några år sedan. De som inte ruttnade bort blev uppätna av mössen...
