Är det ändå inte så att tisteln helt oförtjänt har blivit en symbol för de taggigare sidorna av livet? "Tistelfjun, tistelfjun driver över marken i vinden, utan kraft att rotas och gro inom lustgårdsgrinden", skrev Karin Boye i en av sina dikter, och Harry Martinson liknade tisteln vid "förvridna katedraler med lutande torn." Så orättvist om något som egentligen är så otroligt vackert!
Vid mitt senaste besök nere på byns finaste lilla blomsteraffär köpte jag en bukett som BARA består av tistlar och eukalyptus. I all sin enkelhet kan det ju nästan inte bli finare än så här!
Tittar man på nära håll så ser det ut som mängder av små blommor där inne i blomman. Jag tänker att Gud måste ha varit på extra gott skaparhumör den dagen han skapade tisteln.
Nalle Puh har också fattat galoppen med tistlar. Han säger: "Försök att inte sätta dig på tistlar, det kan ta allt liv ur dem. Förresten, det kan vara någons lunch." Vilken klok filur!
