Jag får tyvärr göra en pudel när det gäller min kaxiga triumf över marodörmusens hädangång. Den tycks nämligen vara i allra högsta grad levande, och i natt gjorde den sitt yttersta för att skriva oss det på näsan. Gnag, gnag, gnag så det dånade i köksväggen. Både maken och jag var uppe i omgångar och slamrade i köket. Usch, så trist...
Nu har vi införskaffat dubbelt så många musfällor och placerat ut dem lite varstans, men ost torkar och tappar i både lukt och smak lite för snabbt. Hade jag inte varit så glupsk med julgodiset hade vi kunnat agna fällorna med kletig Dumlekola eller Snickers, för det brukar funka himla bra som lockbete. Jag får nog skriva upp snask på inköpslistan. Det gäller bara att se till att man inte äter upp godsakerna själv...