Undra om det är ett ålderstecken att jag sitter här och tänker att jag borde plantera mer rhododendron i trädgården. Jag har förvisso redan satt några enstaka exemplar på ett par ställen i vår trädgård, men på det stora hela har jag mest tänkt att det är en parkväxt och att de flesta sorterna är lite väl svulstiga när de blommar. Men svulstigt kan ju faktiskt vara riktigt läckert, i synnerhet om omgivningen inte bjuder på så mycket mer färg än grönt i övrigt. Som här bakom växthuset.
Nu blommar de ju inte så länge, och det finns ju faktiskt vitblommande rhododendron också, som 'Cunningham's White', som jag planterade i den nygrävda slänten för någon sommar sedan. Fast den har jag faktiskt mest köpt för dess egenskap att den kommer att bli låg och bred och tjock och fylla ut det där hörnet alldeles utmärkt på sikt. Och för att den faktiskt är vintergrön.
Det är just den där sista egenskapen som gör att jag börjar omvärdera rhododendron och uppskatta den mer än vad jag gjort tidigare. Så fint med en växt som bjuder på lite grön struktur även under vinterhalvåret. Det är också just det som gör att jag tänker att jag borde ha betydligt fler. Kanske blir rhododendron lösningen på den sista oplanterade delen av det som är kvar av moraset. Det vore onekligen en smartare lösning för en åldrande trädgårdstant än att gräva ytterligare en rabatt som ska lukas och skötas i framtiden. Undrar om hon är så smart att hon fattar det...