Jo tack, nog blev det storm under natten. Redan vid 21:30 blinkade det i lamporna hemma och pannan nere i källaren började larma för fullt. Som tur väl var fick vi behålla strömmen, men över 40.000 hushåll i Skåne vaknade visst helt strömlösa imorse. Vi gick och lade oss tidigt och låg bara och lyssnade på vindbyarna som fick hela huset att knaka. Mysigt, tyckte mannen. Läskigt, tyckte jag och tog på mig ett par öronproppar för att kunna komma till ro och sova överhuvudtaget.
När vi vaknade blåste det fortfarande rejält, men det hade ändå lugnat sig lite grann. Jag tog mig ett varv runt huset och konstaterade med lättnad att det mesta har klarat sig bra. Iallafall hittills, för det blåser fortfarande riktigt rejält. Mest nervös är jag alltid över det gamla päronträdet, som redan lutar betänkligt. En del döda grenar och småkvistar ligger i en hög undertill på marken, men i övrigt står trädet fortfarande pall. Jag håller tummarna för rejäla rötter, som håller trädet väl förankrat i jorden.
Efter ett varv runt bastustugan kunde jag konstatera att allt såg bra ut där också. En omkullblåst grusskyffel är ju inte hela världen. Vindflöjeln där uppe på taket snurrar rejält i vindarna, men sitter kvar på plats. Jag vill tro att den är ordentligt fastskruvad, så den ska nog klara sig.
Växthuset har också klarat sig bra. Det står ganska bra där det står, i den lägre delen av trädgården där det nästan alltid är lä. Peppar peppar, men det har faktiskt aldrig hänt att någon av glasrutorna har gått sönder, varken på grund av starka vindar eller tung snö.
Jag fick samla ihop några solcellslampor och en hängande keramikprydnad, som hade blåst ner och låg på marken under päronträdet. Det var väl inte riktigt meningen att de skulle hänga kvar ute i vinter, men så blir det ibland.
Taket på fågelmataren blåser alltid av när det stormar, så det är ju föga förvånande att det ligger i buskarna nu. Jag låter det ligga kvar, för det är inte lönt att sätta på det förrän vinden mojnar.
Bronsängeln i kopparbaljan ser nästan lite nonchalant avslappnad ut, där hon lutar sig mot kanten. "Skulle den där Malik vara något? Pssss...."
För övrigt har jag mest hållit mig inomhus idag och sträcktittat på andra säsongen av "Cheer" på Netflix. Cheerleading kan låta töntigt för den oinsatta, men det är verkligen en otroligt imponerande sport med en naturlig dramaturgi som blir löjligt engagerande att följa även för den oinsatta. Inte minst på grund av ungdomarna man får följa och deras livshistorier. Titta, så får ni se.
