Måndag igen, hej och hå. Kan någon begripa vart dagarna tar vägen? När jag var liten var 24 timmar en evighetslång rymd av tid, men nuförtiden tycks det mig motsvara ungefär samma tidsintervall som det tar att genomföra en ögonblinkning. Det börjar kännas mer och mer som en absolut sanning att tiden faktiskt går snabbare ju äldre man blir. Om jag bara kunde bevisa det mer vetenskapligt, så skulle jag väl få nobelpris.
Tiden tickade på rekordsnabbt även ikväll, så jag var på körövning för första gången sedan i mars. Mitt härliga sångkompisgäng var förvisso desarmerat till en liten kvintett, men oj så härligt det var att få träffas och sjunga tillsammans igen. Och vad kunde väl passa bättre att sjunga i dagar som dessa än Marie Fredrikssons ljuvliga "Tro"? Tro, jag vill känna tro, jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro...
Related Posts :
Vårteckens vecka.
Så gick ännu en helg.
Igår skulle det vara regn här över Götaland men det blev en riktigt fin och solig varm dag så det blev en stund hä… Read More...
Vårstädning på uteplatsenGårdagens sköna värme lyste med sin frånvaro idag, men jag har ändå varit ute en stund på eftermiddagen och grejat lite. Jag tog fram piasav… Read More...
Vita och blå!Härligt, soligt vårväder har gjort att allt börjat blomma på en gång. Gult med tussilago i dikeskanten. Blått av blåsippor i hagarna och så … Read More...
VårteckenI rabatten längs husväggen (den varmaste platsen i hela trädgården) tittar några små fänrikshjärtan upp och undrar om våren äntligen är här.… Read More...
Trädgårdsinspiration...
Lite skön grön inspiration från förra sommaren bjuder jag er på idag.
Bland mina favorit sommarblommor finns gaura.
Ses här ovan i kruk… Read More...
