Måndag igen, hej och hå. Kan någon begripa vart dagarna tar vägen? När jag var liten var 24 timmar en evighetslång rymd av tid, men nuförtiden tycks det mig motsvara ungefär samma tidsintervall som det tar att genomföra en ögonblinkning. Det börjar kännas mer och mer som en absolut sanning att tiden faktiskt går snabbare ju äldre man blir. Om jag bara kunde bevisa det mer vetenskapligt, så skulle jag väl få nobelpris.
Tiden tickade på rekordsnabbt även ikväll, så jag var på körövning för första gången sedan i mars. Mitt härliga sångkompisgäng var förvisso desarmerat till en liten kvintett, men oj så härligt det var att få träffas och sjunga tillsammans igen. Och vad kunde väl passa bättre att sjunga i dagar som dessa än Marie Fredrikssons ljuvliga "Tro"? Tro, jag vill känna tro, jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro...
Related Posts :
Smultrongårdens äppelpaj och ponchotider.
Nu är det ponchotider.😊
Och det är verkligen inte konstigt att dessa är populära i butiken för de är så fina och sköna.
I helgen gjord… Read More...
SensommarfärgerOch så blev det plötsligt högsommar igen, men med den betydande skillnaden att 25 grader i september känns betydligt mycket drägligare än 25… Read More...
Sommarvärme i september
Vad härligt med sommarvärme idag =) Det blev middag ute på altanen ikväll och sedan "altanhäng" i solstolarna. Så härligt att sitta ute och… Read More...
En vanlig tisdagEn helt vanlig tisdag, ja det är det absolut! Fast ändå inte. En vanlig jobbardag men ändå inte, har varit på utbildning hela dagen vid Sude… Read More...
Hej nya vecka.
När septembersolen glittrar en tidig morgon och vattnet ryker stilla och tyst...
Då är denna årstid magisk på riktigt.
Kanske är det vets… Read More...
