Min första semesterdag blev synnerligen produktiv. Vi klippte häckarna både på uppfarten och längs gatan, fyllde hela trädgårdstunnan med klippet och åkte till tippen med de grenar som var för stora. Sen tog jag på mig hörlurarna, lyssnade på poddar och rensade hela grusgången på framsidan från ogräs. Lika tillfredsställande som att klämma pormaskar, hihi!
Sen plockade vi röda vinbär och körsbär för fulla muggar. Det är otroligt vilket bärår det är i år. Vi plockade av hur mycket som helst, men det är ändå hur mycket som helst kvar.
Att sylta och safta står inte direkt på agendan med tanke på makens diabetes, men han älskar att ha vinbär på frukostfilen, så han fyllde mängder av enliterspåsar och stoppade i frysen. Det är dock lite för surt för min del.
Körsbär däremot är ett bär helt och hållet i min smak. Jag glufsar i mig dem som en hungrig skata. Vi lämnade stegen kvar, så att man kan klättra upp när man vill och plocka fler. När jag var i Grekland i maj åt jag grekisk yoghurt med körsbärskompott och honung till frukost, och det smakade himmelskt. Kanske provar jag att göra något liknande med delar av vår egen skörd.
Vi har även haft besök av en lokal plåtslagarfirma idag. När det ösregnade igår förmiddag började det nämligen droppa in vatten genom köksfläkten ner på spisen, och det kändes ju onekligen inte så bra. Vi misstänkte själva att det hade gått hål på skarven mellan den lilla skorstensventilen och plåten på taket, och precis så visade det sig också vara. Det börjar verkligen bli dags att göra något åt hela taket, för det sjunger verkligen på sista versen, men tills vidare fixade plåtslagaren till hålet med en stor klick silikon. Vi håller tummarna för att det funkar tills vidare.
En del människor brukar behöva ett par dagar eller mer att bara varva ner på, innan de kan ställa om från jobb till semester. Någon sådan tid behöver jag inte alls. Jag har någon slags inbyggd av-och-på-knapp, som jag tryckte på redan när jag körde hem från jobbet i fredags. Jag vet inte hur det går till, men det är vansinnigt skönt att det är så. Imorgon vaknar jag till en ny oskriven dag. Vi får väl se vad vi känner för då.
