Idag har jag storstädat på uteplatsen och tagit ut parasollet. Lite sent kan man tycka, men det har ju å andra sidan inte varit sitta-ute-temperaturer speciellt länge i år. Jag är så himla glad att vi valde att göra den där stensättningen för fem år sedan. Det är verkligen praktiskt att slippa ha trädgårdsmöblerna på ojämn gräsmatta (som vi hade tidigare), och det är så himla fint med bågmönstret som stenarna skapar. Uteplatsen i sig blir som ett smycke i trädgården.
Jag skurade av bordet och bänkarna med linoljesåpa och rotborste, sopade av stensättningen med piasavakvast och rensade med kniv mellan stenarna. Allt var synnerligen välbehövligt, kan jag säga. Det känns som om jag låg på knä och kratsade mossa och ogräs i flera timmar, men resultatet blev ju hur som helst väldigt prydligt.
När jag var klar bar jag upp tre korgar med dahlior och ställde på ena kortsidan. Dahliaknölarna är nyköpta för i år och kom i jord ganska sent, men de har iallafall kommit upp ganska bra. Den fina buskliknande fuchsian fick också plats. Flätade bruna korgar är nästan finare än krukor, tycker jag. I zinkbaljan med öron har jag en blomsterkornell, som kanske ska få komma i riktig jord i år. Den har dock klarat två vintrar i den där baljan, och den har faktiskt växt till sig riktigt fint.
I zinkhinkarna har det blivit lite av en tradition att plantera jätteverbena. Det är så himla tåliga, och det blir alltid så himla fint med en "skärm" av spretig grönska och svävande små lila blommor. I hinken med klätterstöd växer det en rosa svartöga, och till höger skymtar det en salvia i kruka bakom de rangliga penséerna. De sistnämnda måste jag byta ut mot något annat snart, för de börjar bli risiga som attan.
I sluttningen nedanför uteplatsen är gräset alltid väldigt torrt och fult. Jag gissar att det gamla päronträdet suger upp det mesta av vattnet i marken. Kanske man ändå borde prova att slänga på lite jord och gräsfrön här. Kanske borde man ta bort gräset och plantera torktåliga perenner istället.
