Varje år när snöbollsbuskarna blommar är det så att man fullkomligt trillar baklänges av hänförelse, och den tiden infaller nu. Vi är välsignade med två trädhöga buskar, som fanns här redan när vi köpte huset. Mängden blommor varierar lite från år till år, men de senaste åren har det varit rejält många på båda buskarna, och så även i år. Tänk, så läckert med snöbollar i juni. Som en pompom-dahlia deluxe!
Busken som står vid uteplatsen klipper vi in grenarna ganska rejält på vissa år, och resultatet är att den har blivit tät och rund och fin. Den är lummig och grön även när den inte blommar, men allra finast är den naturligtvis som den är nu.
Snöbollsbuske nummer två står i blandbuskaget på sidan av gången ner mot bastustugan. Den har vi inte tuktat lika hårt, så den är både högre och spretigare. Kanske det är dags att ta fram grensekatören även här till hösten. Fast det lite vildare uttrycket är också himla vackert, och så bidrar den till att bädda in bastustugan i grönska och skapa lite insynsskydd ner dit.
Blommorna är ljust limegröna innan de är fullt utslagna. Sedan blir de alldeles gräddvita, och har man tur övergår de i ljust rosa när de går in i sitt slutskede. Fast det där med rosa har vi faktiskt bara upplevt en endaste gång, vilket var sommaren 2020. Titta gärna på DET HÄR gamla inlägget (klicka på de länkade orden), så får ni se vad läckert det var!
Imorgon är det marknad i byn. Den brukar i och för sig inte vara så märkvärdigt i sig, men nu har det ändå gått nästan tre år sedan sist, så det ska ändå bli kul med lite folk i farten. Vi bor ju bara ett par hundra meter från marknadsplatsen, så en snabb runda på förmiddagen brukar jag iallafall ta. Jag brukar köpa blommor och bigarråer, och så kanske en och annan sur godisrem. Sen kan man sitta på verandan och tugga och glo på folk som går upp och ner för backen resten av dagen. Sounds like a plan, bara förkylningen går på rätt håll.