En dag på Wanås

Idag har vi haft traditionsenlig före-semestern-utflykt på jobbet. Vi höll oss i mina hemmakrokar, nämligen på Wanås, där det primära målet var att tillbringa en dag i konstens tecken. Vädret var på topp, och alla vi i kollegiet likaså. 


Jag älskar Wanås och är här på besök minst en gång varje sommar. Här finns något för alla åldrar, och både omgivningarna och konsten är en upplevelse utöver det vanliga. Idag var det extra härligt att promenera i den trolska skogsparken, som gav oss skugga och skydd från den varma solen. Man får vara uppmärksam, för rätt som det är dyker det upp ett konstverk i någon glänta. Det gäller att hålla utkik både på marknivå...  

... och uppe i trädkronorna. 

Och på en helt vanlig stenbumling kan det plötsligt finnas ett budskap inristat. 

Vi gick en guidad tur, och för mig var det första gången efter att ha varit här varje sommar i 14 år.  Det var intressant att få veta lite mer om några av konstverken. Nytt för i år är bland annat den här läckra pumpan av danska konstnären Peter Linde Busk. Den är gjord i något så otippat som papier maché (regnbeständig sådan) och är ihålig så att man kan gå in i den. En sådan här skulle man ju nästan vilja ha som lusthus i trädgården. Man kanske ska damma av sina gamla papier maché-kunskaper från förskolan, hihi!

Många av byggnaderna på godset används också som utställningslokal. I en av långladorna från 1700-talet finns i sommar en jätteläcker installation av tejp, som är skapad på plats av det kroatiska inustridesignkollektivet Numen/For Use. Tejpen hänger som stora kokonger i det katedralliknande rummet, och på ett ställe kan man till och med klättra upp på en stege och krypa in. Läskigt!


En gammal installation, som verkligen är en publikfavorit år efter år, är Yoko Onos "Wish Trees". I fjorton äppelträd får man hänga upp lappar med en önskan för framtiden. När Wanås stänger för säsongen skördas alla lappar och skickas till Imagine Peace Tower, som är ett monument på den isländska ön Viðey. Fint ändå.


Efter en god lunch på Wanås trevliga café deltog vi i en konstworkshop, där var och en av oss fick skapa ett bidrag till ett väggcollage. Utgångspunkten var en rombformad pappkartongbit, som man sedan fick utsmycka med saker från en uppdukad buffé men olika material. Det var vansinnigt roligt! 


Självklart hälsade jag på min egen Wanås-favorit: Den kissande damen vid dammen. Jag tänker att konst inte blir bättre än så här. Hon är ljuvlig!


Wanås är verkligen en av de allra härligaste platserna i vår kommun. Jag rekommenderar er verkligen ett besök här. Har ni inte vägarna förbi, så är det faktiskt värt en omväg, så välkomna till Östra Göinge i sommar!

Subscribe to receive free email updates: