Plymspirean är en väldigt vanlig perenn i gamla trädgårdar, och ofta har samma planta stått på sin växtplats i flera generationer. Jag tänkte att det borde finnas en sådan i trädgården här på Solhäll, så när jag sprang på en liten planta på en växtloppis i Degeberga för ett par år sedan så köpte jag den. "Lika lättodlad som potatis", säger en del, och jag kan inte säga annat än att de har rätt. Den fjuttiga lilla plantan jag köpte (som för övrigt såldes av den skånska trädgårdsprofilen Inka Johansson) växer sig större och ståtligare för varje år som går, och i år har den växt mig en bra bit över huvudet. Vad gör väl det att blomningen bara varar tre veckor om året, när den ser ut som den gör nu? Så himla maffigt!
Två tåliga och pålitliga perenner, alltså. Inte ovanliga på något sätt, men ljuvliga att ha i sin trädgård. Hoppas de håller sig lika friska och fina i framtiden.