Saffransfudge och känslor.


Hej denna grå och mörka december tisdag.

Idag är det så extra mörkt och jag vet knappt vart morgonen började och kvällen tog vid.

Överlag kan jag knappt hålla reda på vad det är för dag...haha...
Allt rullar på i samma stil känns det som.
Jobb, jobb och när jag inte jobbar är huvudet fullt av allt från jobb till livet just nu.

Detta liv som är vårt 2020.
Med en pandemi som är så konstig och numera hela vår vardag och verklighet.

Jag saknar min familj.
Det gör jag. Vi är inte många hemma just nu...
Jag känner mig ganska ensam och är verkligen så tacksam att jag har min lilla Smilla.
Min lila katt.
Och igår trodde jag hon var död, det var helt fruktansvärt.
När jag letat och letat och ropat och ropat och detta var på kvällen och hon hade varit ute sen halv elva på förmiddagen (lite kallt om magen när den är rakad efter steriliseringen), så till slut så visste jag ju att något var väldigt fel...
Man lär ju känna sin katt och hon kommer alltid när jag kommer hem från jobbet om hon varit ute i princip hela dagen...

Men hon var borta.
Jag lös med ficklampa i mörkret om och om igen och ropade och gick runt överallt hemomkring.
Ingen katt.
Bara mörker. Tystnad.
Till slut bara sprutade tårarna kan jag säga för jag visste att nu var även denna katt död.
Precis som vår förra som inte hann bli ett år...
Jag var uppe vid stora vägen och letade i vägkanterna i kolmörkret ifall hon låg påkörd där...

Ingen katt.
Sen tog jag till slut bilen för att kunna leta längre upp på längs stora vägen och se något (så jäkla mörkt nu så det är som att bo i en grotta!) och kunna ha helljuset på...

Tomt.
Inget.
Jag letade längs järnvägsspåret, jag letade nere vid kraftstationen och branterna och ropade och ropade...

Alltså hon var död för mig då.
Det är verkligen helt galet hur förkrossad man kan bli över en katt men så är det.
Hon är ju min finaste lilla vän och mitt trogna sällskap hela tiden hemma.
Utan henne vore det sååå tomt...

Men sen,
sen kom hon.
Helt plötsligt när jag gett upp och skickat ett sms att hon är död.

Då var hon där
Alltså den glädjen och lyckan.
Helt galet så glad och tacksam jag kände mig.

Tack och lov.
Hemma, men lite sårad,
 men hemma
 hos mig....



Men på tal om något annat.
Lite julgodis kanske?!

Dessa gjorde jag i söndes.
Lyssnade på julmusik och njöt av en andra advent.

Saffransfudge

3 d strösocker
2,5 dl vispgrädde
75 g vit choklad hackad
1 frp saffran (1/2g)
1/2 dl pistagenötter

Blanda socker och grädde i en kastrull (ej för liten då det sjuder upp!)
Koka tills smeten är 122 grader.
Rör om då och då.
Ta kastrullen från värmen och rör ner choklad ch saffran.
Rör tills de smält och fått en jämn gul färg.
Rör ner nötterna som hackats grovt och häll upp i en form med bakplåtspapper, ca 10x15 cm.
Låt svalna och skär i kuber.

Recept från Coops medlemstidning Mer Smak.



Den fina belysningskupolen kom idag och är så mysig att ha på bordet tex...
Lite stämningsfullt...

Kram M

 

Subscribe to receive free email updates: