Juldagen anno 2020 på Solhäll lär inte gå till historien som en av de mer minnesvärda, men det har varit en skön dag ändå. Jag har både sovit länge på morgonen och sovit middag en omgång runt lunch, och utöver det har jag gått i pyjamas och morgonrock precis HELA dagen. Jag har läst 150 sidor i Mian Lodalens "Lisa och Lilly" (jättefin berättelse) och maratonkollat på "George Clarke's Old House, New Homes" som har visats hela eftermiddagen på TV8. Dagens enda motion har bestått av promenaderna mellan sängen/soffan och gottebordet i gröna rummet, men de har å andra sidan varit ganska många, hehe!
På årets gottebord finns det inget hemmagjort godis i år, utan bara köpta och fådda godsaker. Både maken och jag fick varsin stor laddning chokladpraliner och kolor på jobbet, och så har jag köpt brända mandlar, chokladmandlar, yoghurtkulor och nötter av olika slag i lösvikt på naturgodisavdelningen på mataffären. Maken äter gärna fikon och smågodis av märket Tweek, som funkar bra för diabetiker.
Jag har alltid varit en gottegris av rang, men till min stora förvåning minskar faktiskt mitt sötsug med åren. Förr om åren kunde jag kränga hur mycket lösgodis som helst, men det klarar jag inte alls längre. Är det ett ålderstecken, månntro? Fast jag kompenserar genom att äta ikapp mig på andra onyttigheter, så ur ett hälsoperspektiv är det nog inte så stor skillnad.
Imorgon får jag nog aktivera min stackars lekamen lite grann, men än så länge är det ett par timmar kvar av min pyjamasdag. Det är allt bra skönt ändå. Och tänk så praktiskt när jag ska gå och lägga mig och redan är ombytt.
