Planteringsmässigt har det ju hänt en del här hemma på Solhäll i år, men summa summarum kan jag konstatera att det helt klart har varit året då jag frossade loss på hortensior. Fyra nya sorter blev det under sommaren och hösten. Först ut av dem var en uppstammad vipphortensia 'Pinky Winky', som inhandlades den 8 juli och planterades på höger sida av det som senare under sommaren blev en grusgång mellan bastustugans norra sida och baksidan på växthuset i trädgårdens nordöstra hörn. Det låter kanske skuggigt, men här är det vandrande sol under träden större delen av dagen.
Den 23 augusti kom jag hem med ytterligare en vipphortensia, men den här gången en 'Vanille Fraise'. Den funkar fint i halvskugga och planterades därför lite längre in längs grusgången bakom bastustugan. Här hade jag egentligen inte tänkt börja greja med några planteringar i år, eftersom jag redan hade lagt så mycket tid och pengar på andra delar av moraset, men ni vet hur det är...
När jag väl hade börjat plantera längs den där kanten, så var jag naturligtvis tvungen att fortsätta, hehe! Den 30 augusti kom jag hem med en vidjehortensia 'Pink Annabelle'. Den är ju verkligen helt oemotståndlig, och min motståndskraft i samband med plantskolebesök är ju som bekant ofta lika med noll.
Där trodde jag att jag hade satt punkt för planteringsåret 2020, men icke sa nicke. I slutet av september började jag gräva om en rabatt på ett helt annat ställe, och det resulterade i plantering av en syrenhortensia 'Silver Dollar' den 2 oktober. Den har ett kompakt och rakryggat växtsätt, och det mörkröda grenverket är ju ett paradnummer i sig.
Nu håller jag tummarna för att mina nya trädgårdsprimadonnor ska överleva den skånska vintern och trivas på sina växtplatser till våren. Det brukar ju ta en 2-3 år innan nyplanterade saker sätter fart på riktigt, men en och annan blomma hoppas jag kunna njuta av redan nästa sommar. För hortensior vill man ju verkligen inte vara utan.
