För ett år sedan idag togs första spadtaget (ja, av en grävskopa då) på bastustugebygget nere i moraset. Det kunde ju vara värt att fira med ett bastubad innan fredagsmyset, tänkte maken och jag. När jag tassade ner i mörkret, endast iförd badrock, hörde jag plötsligt makens röst bakom mig: "Du, vi har ett problem..."
Det visade sig att källardörren hade råkat glida igen, och även om den inte gick i lås, så är den beskaffad på det viset att det inte finns något dörrhandtag att öppna med på utsidan. Ytterdörrarna där uppe hade vi naturligtvis varit duktiga och låst, och nu stod vi där utan nycklar, utan mobiltelefon och nästintill utan kläder, haha! Efter två rundor till världens bästa grannar och lite fix och trix, så fick maken upp källardörren tillslut. Vi fick vårt ettårsbastubad och grannarna fick sig ett gott skratt. Slutet gott, allting gott!
