Om jag får utse kungen av alla vårblommor, så väljer jag tveklöst kungsängsliljan.
Kronbladens intrikata mönster är verkligen otroligt fascinerande och får mig att bli smått religiös på kuppen. Jag menar, hur skulle det bara kunna BLI sådär av sig självt?
Ingen blomma är den andra lik!
Och eftersom det är Upplands landskapsblomma och jag själv är född i Uppsala, så känns det som om vi är besläktade på något vis.
Mera kungsängsliljor åt folket!
På platsen där de normalt växer i trädgården har grävskopan kört oroväckande nära. Undrar om de hittar upp ur den hårt packade jorden? Tur att man kan hitta dem som snittblomma och krukväxt i blomsteraffären!