Och så vaknade vi till mängder med nyfallen snö. Till ett sådant där riktigt bakslag, som man vet alltid kommer så här års, men som liksom ändå gör en lika förvånad (läs: förfärad) när det händer.
Men när man har sagt "vojne vojne" en stund, och när man sen väl har ojat sig färdigt, så är det lik förbaskat riktigt mysigt att få vara den första som sätter sina fotspår i den orörda snön på trottoaren. Konstigt kluvna känslor, det där...