Efter en rejäl omgång med noppborttagaren (jag tror baske mig hela behållaren blev full av ludd) blev mitt loppisfyndande kuddfodral som nytt igen. Mönstret med mistelkvisten är så fint, och färgskalan är verkligen helt perfekt. Man kan ju nästan tro att det är gjort för just mig. Den lilla danska nissen lutar sig tillrätta och gör tummen upp. Fast mest glad är han över att slippa ligga i en låda på vinden.
Adventsträdet kom på plats till första advent. Nu när kistan inte står kvar på verandan, så fick jag möblera om lite grann för att ha något att ställa trädet på. Jag rotade fram en ful gammal pall, som jag slängde en duk över. Det lilla pelarbordet har hamnat på vinden så länge, och den gröna stolen får stå i det hörnet istället.
Det lilla leksaksrådjuret får vara med i år också. Det har ju blivit lite av en tradition.
Det är förvisso vinterkallt så det förslår här ute på glasverandan, men det är roligt att pynta och göra fint här i allafall. Lite som att ha ett tittskåp. Och nu när allt är så renoverat och fint är det ännu roligare.
Ikväll visar termometern på plussidan av nollan för första gången på länge. Jag får ändå säga att jag har uppskattat det torra kalla vädret och den knarriga snön. Ska det ändå vara vinter, så kan det ju vara vinter på riktigt.