Jag såg Lisa Larsons små adventsbarn i ett skyltfönster till en porslinsbutik i Lund och fick nästan skrämselhicka när jag såg prislappen. Jag fick mina i julklapp en om året under 90-talet (vill jag minnas), och de var inte så billiga på den tiden heller (vill jag minnas). De är fortfarande mina absoluta julfavoriter, och jag blir lika glad varenda advent när jag får packa upp dem ur bubbelplasten från jullådan. Här på Solhäll har de sin självklara plats i det lilla köksfönstret ovanför diskbänken. De är så trevligt sällskap, när man står där och grejar.
Framför skyltfönstret i Lund konstaterade jag också att mina är mycket finare i färgsättningen. Den nyproducerade versionen kändes lite grällare i färgskalan, tycker jag. Men visst är det något visst med Lisa Larsons figurer, ändå. Det är så lätt att älska det där runda, lite naiva uttrycket. Det är så mycket barndomskänsla i det.