När en dör så föds en annan. Den som dör ger liksom plats för en ny person i släkten. Vet inte om det är skrock eller skröna, eller bara en känsla man kan få?
I går hade vi begravning för min fina faster, och fadder, bara ett halvår efter att hennes man gick bort. Hon var dement, så känslan är att det kanske ändå var skönt för henne att somna in. Men sorgligt är det, och hon, som hon var, är saknad! Jag tänker att hon nu är vid sin man, de dansar kanske tillsammans igen, och kanske möter hon min mamma också, tidigare svägerskor och goda väninnor.
♥
Nu skall man väl inte blanda ihop människor och husdjur, men våra husdjur är ändå familjemedlemmar, och för några veckor sedan kom min systers artonåriga katt, finaste Yamas, till katthimlen. Och han har verkligen varit en kär vän för min syster. Så jag tänker ändå att släkten har sagt farväl till två individer den senaste tiden.
Och helt nyligen, har vår släkt "fyllts på" med två små personer, två nya fina små individer, kusiner med varandra, med bara en dryg månad emellan sig. Jag kan ana att de kommer ha mycket roligt av varandra framöver!
Jag bjuder här på en bild, på självaste bloggerskan som liten, vad glad jag ser ut... ;) Desto gladare är faster "Guggu" i bakgrunden.
Nu kanske det här blir lite långsökt och svamligt, men om det nu finns någon sanning i reinkarnation, att själen/jaget föds i en ny kropp efter döden, och att det är så att Yamas, som dog, återföds i lilla killen som föddes bara ett par dagar efteråt så är det bara att gratulera! För nån finare kille än Yamas det vet jag inte.
