"Berätta för oss om en kvinna som du beundrar", sade jag till mina vuxna SVA-elever, som samlades för traditionsenligt onsdagssamtal på kvinnodagen, och sen fick vi alla lära känna personer vi inte visste så mycket om tidigare. Nu vet jag bland annat att det finns en fantastisk sångerska från Libanon som heter Fairuz, att det finns en orädd vänsterpolitiker i Tyskland som heter Sahra Wagenknecht, att det finns en ung thailändsk sångerska vid namn Lisa som gör popkarriär i det sydkoreanska tjejbandet Blackpink, och att det finns en inspirerande polsk bloggare/författare/modell/skådespelerska som heter Agnieszka Maciag. Det är en ynnest att vara lärare. Jag ställer mig ödmjuk inför det faktum att lärandet är ömsesidigt.
Själv berättade jag om Astrid Lindgren, om vad hon har gjort för den svenska kulturen och samhällsdebatten, och framförallt vad hon har gjort för generation efter generation av barn både i Sverige och i andra länder. Jag är ett av alla dessa barn. Kanske du också. Och ni som kan era rosor vet vad bilden har med dagens inlägg att göra. För självklart har jag 'Astrid Lindgren' i min trädgård.
