Sommarens stora dahliafiasko har ändå rätat ut sig lite grann, så här mot slutet på säsongen. Nu blommar till med en av de knölar som jag helt hade gett upp hoppet om, och som står gömd i en korg nere i köksträdgården. Förvisso bara med en enda ynka enkel blomma, men ändå. 'Natalie G' står det på pinnen, fast det ser det ju inte ut som alls. Eller så har hon bara glömt att piffa till sig i håret och smyger fortfarande runt i papiljotterna, hihi!
Igår klippte jag gräset för kanske sista gången i år. Gräsklipparen har faktiskt inte varit ute så speciellt många gånger i år. Jag tror jag kan räkna tillfällena på mina fem fingrar. Det har ju varit så torrt att gräset inte direkt har vuxit med någon större fart. Det var egentligen inte jättelångt nu heller, men väldigt ojämnt och ogräsigt på sina ställen. Som vanligt direkt efter klippning känns hela trädgården superprydlig.
Gungande damen tycker att det fortfarande är sommar. Hon sitter där bland äpplena och dinglar med benen och vill inte alls börja tänka på vinterförvaring. Men enligt keramikern Rolf Bengtsson så är hon ju faktiskt frosttålig, så kanske jag får gå henne till mötes och låta henne gunga på vintern igenom. Jag får väl hänga på henne en liten halsduk när vindarna blir för isiga. Jag tror till och med att jag har en röd sådan i rätt storlek någonstans. Annars får jag väl damma av mina gamla virkningsfärdigheter. Det är förvisso 40 år sedan jag gjorde det sist, men det finns säkert något som heter fingerminne.
Några korta glimtar från min septemberträdgård var vad det blev idag. Nu stänger jag datorlocket och låter mig uppslukas av "Det sitter i väggarna". Ett bra slut på veckans första dag.
