Hej, tisdagen den 13 september 2022. Du kom och gick så snabbt. Vi hann ju aldrig riktigt lära känna varandra förrän din tid var tillända. Du var lite som en dagslända. Vacker, men flyktig. Angenäm för stunden, men inget man kommer att minnas. Ja, ungefär så. Och imorgon kommer det en annan dag och fyller din plats.
Jag får ändå säga att jag tycker om höstlunken som börjar infinna sig nu. När dagarna går in i varann. När man börjar komma in i sina vardagsrutiner igen. När man får ta ner sina stickade tröjor från vinden. När man får ha strumpor och riktiga skor. När man går ner i varv och bara åker med. Det är dagarna som går som är livet.
