Nu blommar hon. Rosornas ros. My English darling 'Constance Spry'. Tänk att man kan häpna så mycket varje år när det händer. Än så länge har blomningen precis börjat, och det finns mängder av knoppar kvar som väntar på att slå ut, men underbart är ändå ganska kort, så man får passa på att njuta de veckor hon är här.
Hos mig klättrar 'Constance' på en rosportal i smide av allra enklaste modell från Solhaga Garden. Den är i ärlighetens namn ganska ranglig, så jag funderar på att bygga ytterligare en portal i trä, så som vi har gjort framför bastustugan. Det här är ju liksom uppgången i andra änden av den grusade stigen mellan stugan och baksidan på växthuset, så det vore kanske fint att göra promenadstråket lite mer enhetligt. I ärlighetens namn skulle 'Constance' må bra av en rejäl föryngringskur också, för i år blommar hon bara högst uppe på toppen. Om någon undrar över stenarna som ligger under portalen, så ska de egentligen förflyttas till "murgrönemuren" framför bastustugan. De bara "pausar" här.
För övrigt kan jag meddela att den nya fina SMEG-spisen numera visst går in i hålet mellan lådsektionerna i köket. Det har en av snickeriets fantastiska montörer varit här och ordnat idag, genom att helt sonika fräsa bort en millimeter av den ena skåpssidan. Som att skiva sidan på en stående ost. Med lite ny vit färg på skåpet och hårdvaxolja på kanten av bänkskivan kan man nästan inte ana att det har skett ett ingrepp där, om man inte vet om det. Nu väntar vi bara på att elektrikern ska komma och göra ett nytt försök med installationen, och sen kommer montören tillbaka och grejar lite med slutfinishen. Törs man hoppas att allt är klart till midsommar? Jag gör det i smyg iallafall.
