På framsidan av huset har vi en cricketplan, som sträcker sig längs gatan. Ja, bokstavligt talat en cricketplan, för där är nästan bara gräsmatta. Eller en rejäl krocketplan, om man hellre vill se det så. "Men varför i allsin dar har människan inte planterat några buskar och/eller träd där?" undrar ni kanske. Ja, det kan man undra. Men alltsedan mitt intresse för trädgård vaknade till liv (vilket ändå tog ett par år), så har det liksom blivit så att jag har valt att lägga allt krut på de mer skyddade delarna av trädgården, där det är mysigare och mer skyddat att vistas. För på vår cricketplan är vi faktiskt nästan aldrig. Bara när det är dags att klippa gräset, och när maken dammar av sin gamla amerikanska football en sisådär vart femte år.
När vi har haft grävmaskiner här i samband med stenläggning av uteplatsen på södersidan och bastubygget på baksidan, så har det i och för sig varit väldigt praktiskt med öppna ytor att köra på. Ibland känns det också lite maffigt med det låååånga siktdjupet ner mot den lilla bänken, och parkkänslan är onekligen total när gräset är nyklippt. Men i sommar tror jag ändå att det är dags att ta fram spaden och åtminstone plantera en avgränsande häck tvärsöver gräsmattan. Eller kanske några vackra prydnadsträd. Cricket är ju ändå inget vi har talang för, och amerikansk football börjar vi nog ändå bli för gamla för. Vi får väl se vad som händer i sommar. Kanske slutar det med att vi startar en campingplats för tältande tyska turister, hihi!