Om det inte vore för Otto...

Jag medger att det tyvärr inte har varit något enastående dahliaår på Solhäll i sommar, iallafall inte i jämförelse med hur det var förra året. Några blommor på mina 'Wine Eyed Jill' har jag inte sett röken av överhuvudtaget, och av mina tre 'Café au Lait'-plantor är det bara en som har orkat gå upp i blom. Jag vill dessutom minnas att blommorna på den sistnämnda sorten var bra mycket större och maffigare förra sommaren, för i år är det ju inte dasslockstorlek precis...

Fast jag kan faktiskt förbise de flesta besvikelserna, när jag får hänga med 'Otto's Thrill' på innergården vid badtunnan. Dem visade jag ju redan för några veckor sedan, men de fortsätter att leverera. Oj så läckra de är!

Ibland går jag ett extra varv runt stugan, bara för att jag ska få komma in genom öppningen mellan planket och knuten på baksidan och bli lika hänförd igen, hihi!


Överblommade avklippta blommor fungerar ofta som dekoration ett tag till, bara man döljer de vissna kronbladen på undersidan. I liggande läge i ett vattenbad, en skål eller en kruka ser det nästan ut som lotusblommor.


Ja, om det inte vore för 'Otto's Thrill' så hade jag varit riktigt bitter på alla tvestjärtar och sniglar, som jag är övertygad är orsaken till den i övrigt så torftiga dahliablomningen. Nästa år ska jag hålla bättre koll på plantorna redan från början. Att driva upp de finare sorterna i pallkrage gör jag nog inte fler gånger. 

Subscribe to receive free email updates: