I år grävde jag ner alla mina dahliaknölar direkt i jorden, i det gamla jordgubbslandet i köksträdgården. Jag såg framför mig vilken härlig masseffekt det skulle bli, när alla blommade samtidigt, så där läckert som jag sett på bilder i engelska trädgårdstidningar. Sen kom torkan, och nu har jag fullt sjå med att hålla dem vid liv. En mörkrosa variant som jag glömt namnet på har iallafall växt bra på höjden. Den är över 2 meter hög, tror jag!
Annars blommar det bara lite grann än så länge; det där med masseffekt känns det som jag kan glömma. Jag tänker att det faktiskt hade varit lättare om jag hade planterat dem en och en i krukor, för det är svårt att hålla jorden fuktig och få ner vattnet till rötterna. Det blåser ju så dant varenda dag också, så vattnet hinner knappt nudda jorden förrän det torkar...
Fast å andra sidan är jag lite mallig över att jag överhuvudtaget har dahlior från förra året. Jag brukar nämligen glömma att få upp knölarna ur marken innan frosten tar död på dem. Undrar just om de får uppleva nästa sommar också? Jag får försöka komma ihåg att gräva upp dem i höst också, men då underlättar det ju ändå att alla finns på samma ställe.
För övrigt fick vi äntligen AC:n lagad på vår bil häromdagen, så nu behöver vi inte köra omkring i lånebil längre. Hurra, vad bra!
