När jag var liten var jag en stensamlare av rang. Jag och mina kompisar brukade byta stenar med varandra, som andra ungar bytte bokmärken. Högst i byteskurs stod vackra vita stenar från någon charterstrand, men några sådana resor var det ingen av oss som hade gjort i verkligheten. Däremot brukade jag plocka kilovis med slaggsten (även kallad Bergslagssten) i Västmanland varje sommar, som jag sedan använde som hårdvaluta i den tuffa byteshandeln hemma på gården i Uppsala. När jag rotade efter farmors vykort på vinden igår, så hittade jag just en sådan sten i en låda. Det kändes som att få en hälsning från 70-talet!
Slaggsten är egentligen en restprodukt från järnframställning. "Stenarna" går att hitta i alla möjliga former och färger; ibland är de små och ibland är de stora, ibland är de ljusblå och ibland är de mörkblå, ibland är de gröna och ibland är de svarta. När jag var liten kändes det som att hitta riktiga ädelstenar! Vad som hände med mig gedigna stensamling minns jag faktiskt inte, men det var kul att hitta den här stenen på vinden. Teal-färgad kan man nog säga att den är, och nu får den bo ute i min trädgård.
