Ikväll har vi varit i Åkarp och firat en alldeles nybakad student. En klok och redig tös, som vi har känt i hela hennes liv, och hennes föräldrar ännu längre. Så nostalgisk man ändå blir, när man erinrar sig sin egen student. Min ägde rum 1990, och det är fortfarande en dag jag betraktar som en av livets milstolpar. Glädjerus, frihetslängtan, framtidshopp, kärlek och vemod på samma gång. Alla tänkbara känslor paketerade i ett enda dygn. Så fint. Så stort. Jag vill hoppas att dagens studentska har fått uppleva detsamma.
Nu är det 46 minuter efter läggdags för den här tanten. Än klappar hjärtat med friska slag, men någon nattsuddare är man helt visst inte längre. I synnerhet inte på en vardagkväll. Godnatt och tack för idag!