Det är så mycket som blommar i trädgården nu, så man har nästan svårt att välja sin favorit. Men högt upp på topplistan står helt klart paradisbuskarna, eller kolkwitzia amabilis som de också heter. Det sista ordet i det latinska namnet betyder "älskvärd", och det är ju onekligen ett passande namn. Vi har två stycken paradisbuskar i trädgården, varav den ena står i buskaget mellan uteplatsen och planket nere vid bastustugan. Där fullkomligt väller grenarna som ett rosa vattenfall över planket.
Den andra paradisbusken har jag planterat själv. Den står på kanten ner mot moraset på baksidan av huset, mellan det gamla äppelträdet och raden med rosenspirea. Förvisso är det här exemplaret inte lika högrest som sin äldre släkting, men likaledes ståtlig. Tacksammare buske får man faktiskt leta efter. Den levererar utan att man fjäskar det minsta för den, och den klarar sig fint både i sol och i halvskugga. Hos oss står båda buskarna på ganska skuggiga lägen.
Blommorna doftar lätt och påminner lite grann om porslinsblomman i utseendet. De små trumpetformade klockorna är nästan lite apelsinsorbetgula i mitten och sitter i täta klasar. Efter blomningen är busken inte lika iögonenfallande, men skir och fin.
Nu väntar fyra dagars ledighet, och jag tänker alldeles bestämt börja med en rejäl sovmorgon imorgon. Sen ska vi inviga vår nya elektriska kaffekvarn, som kom med Early Bird imorse. Maken beställde nämligen kaffe av av en av sina klasser, och det visade sig vara hela bönor i påsarna. Säkert en lyckosam felbeställning i det långa loppet. Nu ska vi minsann bli kaffefinsmakare, hihi!