Igår kväll landade jag på Kastrup igen efter fem fantastiska dagar på Lesbos i Grekland. Jag har besökt landet i semestersammanhang många gånger tidigare, men det var nog minst 25 år sedan. Det kändes fint att mitt bestående minne av Grekland som ett vackert land med avslappnade och gästvänliga människor visade sig stämma även så här många år senare. Ett land som är älskvärt, helt enkelt. Jag ber om ursäkt i förväg, men nu kommer det en bildbomb.
Lesbos (eller Lesvos) är Greklands tredje största ö. Vi bodde mitt inne i centrum i staden Mytilene, som är huvudorten på ön och har cirka 32 000 invånare. Staden bubblar av liv, men är samtidigt befriande "oturistig". Vi såg inte en enda badringsförsäljare, och charterorternas klassiska restauranger med samma menyer på alla ställen lyste också med sin frånvaro. Jag skulle beskriva staden som genuint grekisk, men samtidigt avslappnat cool. En väldigt mysig stad, som är lätt att ta till sitt hjärta, och alldeles lagom stor för att man ska känna sig som hemma bara efter bara någon dag.
Lesbos är Sapfos ö. Sapfo levde på 600-talet före Kristus och är världslitteraturens första kända kvinnliga diktare. Hennes poesi handlar ofta om kärlek och passion mellan kvinnor, vilket har föranlett begrepp som "sapfisk kärlek" och "lesbisk kärlek". Man vet dock inte så mycket om vad som är sant och vad som är osant när det gäller henne, för det finns inte så mycket dokumenterat om henne.
Vi bodde på Theofilos Paradise Boutique Hotel, som ligger i en charmig gammal gränd, bara ett stenkast från hamnpromenaden.
Det var verkligen ett supermysigt hotell med mycket karaktär, två små innergårdar, en liten anlagd trädgård och allmänt lummig grönska. Överlag måste jag säga att jag upplevde Lesbos som en osedvanligt grön ö för att vara grekisk. Det hade jag inte riktigt förväntat mig.
Syftet med resan var att "jobbskugga" lärare som arbetar med vuxenundervisning i något som motsvarar Komvux. Vi följde i synnerhet undervisningen i grekiska som andraspråk för vuxna invandrare. Lesbos har som bekant tagit emot tiotusentals båtflyktingar de senaste åren, och de som har valt att stanna får undervisning i grekiska på motsvarande sätt som SFI-undervisningen bedrivs i Sverige. På skolan undervisas också vuxna greker som saknar grundskole- och gymnasiebetyg i olika ämnen. "Second Chance School" (direktöversatt från grekiska) är onekligen ett passande namn för verksamheten. Man delar lokaler med en grundskola, som har lektioner här dagtid, medan vuxenundervisningen bedrivs mellan 17-21 på kvällarna.
Även små hundar fick lov att vara med på lektionerna. Hundar och katter är överlag ett vanligt förekommande inslag i hela stan. Grekerna verkar älska sina husdjur nästan mer än vad svenskarna gör. Fast många av katterna är helt klart gatukatter.
Eftersom undervisningen var förlagd till kvällarna, hade vi tid över för andra studiebesök på förmiddagarna. Vi besökte geografiavdelningen och miljöteknikavdelningen på Egeiska universitetet en dag, och en annan dag promenerade vi upp till Castle of Mytilene, som ligger på en kulle alldeles ovanför staden. Det är en av de största slottsruinerna i medelhavsområdet och har anor från 500-talet efter Kristus. Vi fick en mycket intressant guidad tur av rektorn på skolan och lärde oss mycket om de olika tidsepokerna som påverkat slottet i olika riktningar.
Fun fact: I ett underjordisk kapell på slottsområdet finns de två enda kända ikonerna med en ammande jungfru Maria. Hit vallfärdar människor för att tända ljus och lämna blommor till jungfrun.
En av de saker jag gillade mest var den restaurerade takkupolen med ljusinsläpp av färgat glas på det gamla turkiska badhuset. Så här skulle man ju ha gjort när man renoverade badrummet hemma, hihi!
Den gamla underjordiska regnvattencisternen var också väldigt stämningsfull.
En morgon åkte vi lite norr om stan för att besöka Therma Gera Hot Springs, som är ett ljuvligt litet spa uppbyggt kring varma källor med 39-gradigt vatten, som kommer upp från 2500 meters djup ur marken.
Här kan man både bada i en antik inomhusbassäng och i en mer modernt uppbyggd utomhuspool med samma vatten. Onekligen gammalt och modernt på samma gång. Inträdet på 8 euro kändes onekligen mycket prisvärt, jämfört med vad ett dagspa kostar i Sverige.
Utsikten från soldäck påminde nästan om en norsk fjord.
En gång i tiden fanns det många rika handelsmän i Mykilene, eftersom Lesbos fungerade som ett handelsnav mellan Grekland, Turkiet och flera av arabländerna med gräns mot havet. Idag står deras pampiga hus igenbommade och förfallna. Huset på bilden här nedanför gick jag och tittade längtansfullt på varje dag. Är det inte helt fantastiskt så säg? I min fantasi bor jag här när jag är gammal. Kan Marie Olsson Nylander köpa ett helt palats på Sicilien, så kan väl jag köpa ett ruckel på Lesbos, hihi! Vem vill inte ha ett hus med terracottakrukor både på taket och på grindstolparna?
Det fanns även lite nyare hus som jag hade kunnat flytta rakt in i. Vad sägs om ett medelhavsturkost hus med prunkande trädgård? Det ser ut som klätterrosor på bilden, men det är faktiskt pelargoner som växer genom staketet. Där kan man tala om växtkraft.
Vi har ätit väldigt mycket god mat under veckan. Inte alltid traditionell grekisk mat, men ändå. Mysigast var det att äta på någon av restaurangerna i de trånga gränderna i gamla stan. Här tycktes det vara en grej med väggmålningar, för det fanns överallt. Fina.
På en fiskerestaurang som vi besökte hängde det taggtråd längs takkanten på utsidan. Vi satt just och undrade vad den kunde vara till för, när en kvinna från personalen kom med en hink bläckfisk, som hon hängde upp på tork. Onekligen en annorlunda "gardin".
Eftersom grekerna idkar siesta när dagen är som varmast, så var nästan hela staden stängd fyra timmar på eftermiddagen. Då passade vi på att hänga på stranden, som låg på kort gångavstånd från hotellet. Det var inte sandstrand här, men i övrigt var det en väldigt trevlig plats både för bad och lunch.
Lesbos har verkligen varit en fantastisk upplevelse, både sett till möten med människor, vackra platser, härliga bad och kulinariska upplevelser. Hit återvänder jag gärna igen. Kanske i framtiden, när jag är en excentrisk gammal dam som bor i det där huset med terracottakrukor på taket...