Idag fick det bli en runda till Hässleholm för storhandling, eftersom det gapade rejält tomt både i skafferiet, kylskåpet och frysen. Jag är som Zlatan Ibrahimovic i det avseendet att jag aldrig känner mig så rik som när kylen är välfylld. Det är psykologiskt på något vis, och då har jag ändå aldrig upplevt hur det är att vara utan mat på riktigt. Kanske är det lite av bekvämlighetsskäl också. Det är ju så himla tråkigt att åka hem från jobbet på vardagarna och behöva fundera ut vad man ska äta och vad man behöver handla. Nu kan jag sjunga sången om kylskåpslycka ett bra tag framöver. Och så fick jag lördagsgodis också.
Dagens mindre lyckade aktivitet var att sätta tillbaka de nyrenoverade fönstren på norrsidan och inse att de tar emot i fönsterkarmen och inte går att stänga. Hmmm... Det var ju lite av ett antiklimax, faktiskt. Men vi har god insikt om våra hantverksmässiga begränsningar och avbröt krånglandet ganska omgående. Nu har vi satt upp plywoodskivorna igen och får kontakta snickeriet på måndag och be om assistans. Livet på en pinne i ett skevt gammalt hus.
