Här sitter jag och tittar på medan färgen torkar. Eller kanske snarare på att det äntligen ska sluta vara så flammigt. Jag inser redan nu att jag inte kommer undan med tre lager på pärlsponten, för underlaget suger så himla ojämnt. Och då var jag ändå duktig och spädde ut det första lagret med kokt linoljefärg, just av den anledningen. Det kommer att behövas ett fjärde lager för att få till en jämn finish. Kanske till och med ett femte. Så är livet med linoljefärg. Det är onekligen fostrande för tålamodet, men det är bara att bita ihop och tänka på hur nöjd man kommer vara sen, när allt är klart.
Allt som är vitmålat har iallafall skött sig exemplariskt. Det behöver jag inte måla om fler gånger, fast jag ska gå över med en liten pensel och snygga till skarvarna mellan vitt och grönt. Att maskeringstejpa för att få skarpa kanter är absolut inte att tänka på, för det finns inga raka linjer att förhålla sig till. Man får hålla tungan rätt i mun och gå på ögonmått helt enkelt. Jag ska ta tag i de inre pardörrarna också, för de ser onekligen lite slitna ut i jämförelse med allt annat. Golvet tar vi när allt annat är klart. (Jag har inte ens brytt mig om att lägga ut skyddspapp på det, så det är inte så fotogeniskt för tillfället.) Tur att man har en semestervecka kvar...
