Under dagen har fönster och dörrar åter kommit på plats på glasverandan. Hurra, vilken lycka! Hurra, vilken fröjd! Och jisses, så himla fint det blev. Och så otroligt välgjort det är. Det känns som om hela huset har fått en välförtjänt face lift. Det är nästan så att man kan tro att man har hamnat hemma i någon annans fina lilla hus. Vem är det som bor så här prydligt? Fast sen när bokstäverna kom på plats ovanför dörrarna, så kändes det genast mer som hemma igen.
Den järnoxidröda färgen är lite annorlunda än den färgskala vi jobbat med tidigare. (Läs: solblekt blodpudding, haha!). Den är lite klarare röd än jag trodde när jag valde den, men den passar huset så väldigt bra. Det blev verkligen mer som ett gammalt skånskt gathus i stilen, och det är ju faktiskt precis vad det är. Dörrarna står lite på glänt i kvällssolen, eftersom tröskeln är nymålad. Den var mörkgrå tidigare, men nu känns det absolut mer logiskt att även den ska vara röd. Någon dag nu på semestern ska vi fräscha upp med lite ny röd färg runt de två andra fönstren på framsidan, för det ser onekligen väldigt solblekt och tråkigt ut där nu. ("Solblekt blodpudding", sa Bull.)
Idag blev det bara bilder med mobiltelefonen, men det kommer alldeles säkert fler inlägg med vår "nya" fina glasveranda framöver. Så mysigt det ska bli att få sitta här inne och titta ut genom vackra spröjsade fönster som inte flagar. Det är nästan så jag hoppas på fler regniga sommarkvällar framöver.
