Nu är jobbdatorn och skrivbordsstolen lämnade på jobbet, och jag har städat bort alla synliga spår av mitt hemmakontor i gröna rummet. Det är nämligen dags för fyra veckors semester, hurra! Ja, tekniskt sett börjar den egentligen inte förrän på måndag, men mentalt sett började den i samma sekund som jag svängde ut från jobbparkeringen i eftermiddags. Kalendern är mer eller mindre helt tom, och en bättre utgångspunkt än så kan jag faktiskt inte tänka mig just nu. Det är just de där tomma sidorna som är semester för mig. Att man inte vet vad tiden ska fyllas med, utan kan ta dagen lite som den kommer.
Visst har vi en del projekt att dra i här hemma, men inget som känns som total katastrof om det inte blir gjort. Och att det visst ska regna mer eller mindre hela första veckan, bekommer mig inte det minsta. Det känns nästan lite befriande, för då behöver man ju verkligen inte göra någonting, om man inte vill. Imorgon ska jag iallafall börja med att unna mig en rejält lång sovmorgon. Bara för att jag kan.
