Större delen av säsongen får man nog ändå säga att höstastern är en rätt trist perenn. Den står mest och är grön hela sommaren och gör inte mycket väsen av sig alls. Men sent i september, när den äntligen börjar blomma, då förlåter man allt och tänker att det ju är en evinnerlig tur att man har just höstaster i sin rabatt.
Så här i november börjar stjälkarna dock bli bruna och tråkiga nertill, och det finns ju inte mycket annan grönska runtomkring som döljer det. Jag ska nog ta med mig sekatören ut imorgon och klippa mig en sista stor bukett att sätta in på köksbordet. Höstastern fungerar ju faktiskt fint som snittblomma. Vad just den här sorten heter, kommer jag inte ihåg.
Ordet 'aster' kommer av det grekiska ordet för stjärna. Namnet syftar ju egentligen på blommornas form, men nog kan man tycka att höstastern faktiskt är en riktig stjärna i höstrabatten. Det tar som sagt bara lite tid att inse det.
