Min pappa har fått somnat in... Fått skriver jag, för jag tänker att som han nu levde var det skönare för honom att få sluta sina dagar...♥ Han fick diagnosen demens så sent som i somras, och har varit på demensboende i några månader bara. Så fort, så fort det gick... Det var hemskt att se honom brytas ner på detta sätt... Min fina pappa, som alltid varit så proper och stilig...
Han hade smak för det goda i livet, och en stor portion humor (som faktiskt glimtade till så sent som för några veckor sedan, mitt i allt elände...). Och så var han generös, han älskade att bjuda sina nära och kära på middagar, resor och överraskningar.
Han läste faktiskt min blogg också. Han kommenterade inte här i bloggen, men ibland när vi träffades så tog han upp nåt jag precis hade skrivit. Så jag tror han var inne rätt ofta och kollade!
Det är faktiskt exakt på dagen 10,5 år efter att mamma somnade in, som även pappa gjorde det. Nu finns det ingen förälder kvar i livet för mig. Kvar finns tre systrar. Som jag är såå glad att ha! Här är det jag som sitter i pappas knä.
Vila i frid
♥
