Loppisen i söndags var egentligen en sådan där loppis där inte speciellt mycket tilltalade mig. För att vara just en sådan loppis är det ju ändå märkligt att jag inte kom därifrån tomhänt, haha! När den värsta tjurrusningen var över gick jag en sväng via porslinsbordet, där det stod fem pyttesmå karotter i glassiga 50-talspasteller som ingen verkade vara spekulant på. De kostade bara fyra kronor styck och jag gillar ju just porslin i 50-talspasteller, så jag tänkte att jag kunde förbarma mig över dem.
Om porslinet är nytt eller gammalt har jag ingen aning om, men av bokstäverna i botten att döma gissar jag att det kan vara Villeroy&Boch. De har (hade?) väl en fajansfabrik i Luxemburg, om jag inte minns fel.
"De skulle ju kunna vara jättefina att servera en sorbetkula i," sa jag.
"Ja, för det äter vi ju så ofta," sa maken.
Ännu ett sådant där loppisköp som det egentligen inte fanns någon som helst plan för, alltså. Jag är himla bra på det...