När jag stökade på vinden förra helgen hittade jag min gamla julkyrka i en papperspåse. Ni vet, en sådan där med lampa under taket och en inbyggd speldosa som spelar "Stilla natt" när man drar upp den. Jag fick kyrkan av min mormor någon gång på 70-talet, och jag har starka minnesbilder av den varma känslan av julförväntan som de där plinkande tonerna framkallade då. De senaste 25 jularna (eller så) har den legat nerpackad, men i år fick den alltså komma fram igen. Knallrött tak med silverglitter kändes lite plastigt, så jag målade om det med flera lager av den där allmogegröna lasyren jag använde till julträdet. Hux flux fick kyrkan ett koppartak, och det ju var verkligen ett lyft, hihi!
Först tänkte jag att jag skulle byta den gamla ojordade kontakten på lampsladden, men sen körde jag en quick fix och stoppade ner en ljusslinga med batteri under taket. Det gick ju bra det med. Nu skruvar jag upp speldosan och lyssnar på de plinkande tonerna från min barndoms jular. Stilla natt, heliga natt. Allt är frid, stjärnan blid... Och jag tänker på min mormor och blir alldeles varm i hjärtetrakten.
